Nysprunget och nytvättat

Jag har äntligen börjat komma igång med springandet nu, vilket känns jätteskönt. Jag ska verkligen försöka springa varje dag nu, även om det bara är en kortare runda. Huvudsaken är att man kommer ut! Jag försöker springa på kvällarna, och tidigt på morgonen de dagar jag börjar 10:30 (och ibland även helger). Det är dessutom såååå vackert att springa längs strandpromenaden, och det finns en park här som heter Shoreline Park som också är jättefin att springa genom. Det gäller att ta vara på på de möjligheter man har så länge det varar, för snart är det inte långt kvar till dess att jag åker hem igen. Det har verkligen börjat gått upp för mig nu, och jag börjar få mer och mer separationsångest från Santa Barbara även om det är fyra månader kvar. Min termin nu känns dock mycket mer innehållsrik än den förra. Jag kan inte riktigt sätta fingret på varför för jag läser lika många credits den här terminen som förra, men det känns som att jag har mer tid nu än innan. Det känns som jag har mer tid till att göra grejer nu på helgerna och i veckorna. Jag har ju dessutom börjat i collegekören och träffar mycket folk där, och jag har fått många nya vänner, både amerikanska och svenska. Det är jättekul.

Vi har jättemycket roligt att se fram mot nu i helgen. Vi är lediga på måndag (President's Day), så jag har en fyradagars långhelg. Imorgon är alla hjärtans dag, så för att fira singellivet så är vi ett gäng som ska på rock climbing imorgon, sen tänkte vi gå ut och äta, titta på fullmånen som är imorgon, och sen gå hem och titta på film och moffa i oss choklad och ost och kex. På lördag ska vi hajka, och på måndag ska jag och Medea på Whale Watching. Och på tisdag är det kör! Bitarna börjar falla på plats även där och det är verkligen jättekul.

Just nu trivs jag verkligen jättebra i Santa Barbara faktiskt och nu vill jag verkligen inte åka hem. Ni där hemma behöver dock inte oroa er för att jag ska fastna ytterligare ett år. Även om jag hade velat så är ju dock den bittra sanningen att ingenting består. De allra flesta skandinavier väljer bara att stanna ett år, så i princip alla kommer ju lämna Kalifornien och återvända till Sverige igen till sommaren. Likaså kommer nog många amerikanare lämna SBCC och börja plugga på universitet istället. Så även om man stannat så hade de flesta försvunnit.

Jag vet inte riktigt hur det här inlägget banade iväg till en djup analys av mitt Caliliv just nu, det enda jag ville skriva var att jag hade sprungit idag och haft hand om tvätten, haha. Så ja, just nu är jag ensam hemma och ansvarar för att tvätten hamnar där den ska. Alla tvättstugor har typ bara en tvättmaskin och en torktumlare dock (med få undantag) och ligger utspridda över hela komplexet. Lite jobbigt att springa fram och tillbaka överallt när man har sisådär fem maskiner igång samtidigt.