What happens in Vegas...

... ends up on Blogger. Som sagt så var det ganska värdelöst att vara i Vegas när man är under 21, men jag lyckades roa mig ändå. Vi gjorde lite allt möjligt under de fyra dagar vi var där, dock tog jag inte så många kort (främst för att min mobil aldrig hade batteri efter att fått leva ut rollen som GPS och sökmotor) så vi gjorde förmodligen mer än vad som syns här. Låter nog ändå bilderna tala för sig själva.

Bara idioter beger sig ut i Nevadaöknen

Det är svårt att tänka att det var imorse jag lämnade Santa Barbara, även om det fällts många tysta tårar under dagen. Imorse stängde jag mitt bankkonto, fixade med mitt nummer och sedan sa jag hejdå till Santa Barbara för den här gången innan bar det av till Nevadaöknen och Las Vegas. Kan väl vara säga att äckligt varmt är det ute (45 grader var det som mest). På kvällen blev det dock bättre, och jag, Robban och Helena har varit runt och checkat in staden. Har massa bilder men har inget wi-fi så det är ganska lönlöst att försöka ladda upp alla bilder över mobilnätet. Staden är riktigt häftig måste jag säga, men det finns tyvärr inte mycket att göra om man är under 21. Tillochmed vårt poolområde är det 21 på, men vi ska försöka smuggla in mig imorgon.

Vi bor på Flamingo, Las Vegas äldsta hotell och jag har ett eget rum. Har dessutom fått ett rum med två sängar, vilket är utmärkt för att både jag och Fluffers ska få plats tillsammans. Vi lever livet just nu, även om det slår oss ibland att vi är lite ensamma utan alla ni andra. Ni finns med i våra tankar var vi än går.

Jag har utsikt över Caesar Palace, hotellet där The Hangover spelades in, och Bellagio som är Las Vegas lyxigaste (allt har Robban fått förklara för mig). Såhär ser det ut utanför mitt fönster just nu:

Vi pratade om att åka till Gran Canyon imorgon men det känns inte så aktuellt när temperaturen ligger runt 45. Vi får se vad vi hittar på. Nu ska jag sova i vilket fall!

Avfärd

Nu lämnar jag lägenhet #122, Buena Vista Apartments för gott och Santa Barbara för en tid framöver. Tungt som tusan är det (i dubbel bemärkelse, att packa ner ett liv i tre väskor var inte lätt). Har varit inne och kramat om Amanda och Natta nu. De är så fina de människorna och jag hoppas verkligen att vi kommer ses igen. Känner mig okänslig men kan verkligen inte gråta. Det har inte slagit mig att jag åker än. De sista dagarna har dock varit riktigt jobbiga utan att ha Medea här, och rummet har känts så kalt och främmande när allt varit nedpackat.

Jag lämnar på en regnig dag i ett annars så torrt Kalifornien. Tänker ta det som ett tecken.

Sista dagen i Santa Barbara

Idag var min sista dag i Santa Barbara. Jag och min familj möttes upp imorse och tog en turistvagn genom staden för deras skull, såg en kalkkritsutställning på the Mission och sedan gick jag, min bror och hans flickvän till Leadbetter Beach och la oss och solade ett tag.

Jag gick hem senare för att packa det sista, men innan dess tog jag med sand från stranden (jag ska göra ett smycke av det hemma senare) och tog en sista promenad över skolan. Det är verkligen så svårt att ta in att det är över nu. Och det är så svårt att ta farväl av Santa Barbara utan Medea - hon är ju Santa Barbara för mig och jag önskar att vi hade kunnat spendera den här sista dagen tillsammans. Just nu är hon i San Francisco med sina föräldrar, och vi kommer inte träffas i Santa Barbara igen innan vi åker hem. Jag sov ensam i vårt rum inatt och det är så sjukt tomt utan henne. Jag längtar till dess att hon och Greg kommer och möter upp mig i LA där vi ska spendera några sista dagar tillsammans.

Det är otroligt att tänka vad mycket minnen man kan skapa under endast ett år. Den här resan har gett mig så mycket och det är så svårt att ta in att jag ska hem och ta upp/bygga upp ett liv i Sverige igen. Det finns verkligen inte på kartan just nu! Tack Santa Barbara för den här tiden i vilket fall - jag lovar att hälsa på om ett år igen!

Jag stannade och tog ett par kort på vägen hem idag. Hejdå Leadbetter Beach, hejdå Buena Vista Apartments, och hejdå finaste Santa Barbara City College.

SBCC Graduation 2014 - Bilder

Nu kommer äntligen en liten genomgång av vad som hände under graduation. På förmiddagen kl 10 möttes alla upp på stadion för att gå igenom en rehersal inför kvällens ceremoni. Under ceremonin sedan fick alla gå upp på scenen och räcka fram ett kort med ens namn, utbildning och framtidsplaner som de läste upp högt i högtalarna. Därefter fick man sitt diplomöverdrag, ta i hand med skolpresidenten och fotograferas.

Jag kände tyvärr väldigt få som skulle vara med i ceremonin och ville inte gärna uppleva dagen helt själv, men tillslut så hittade jag Enja och Maggie, två klasskamrater som också skulle gå. Glad Belle!

Innan ceremonin radade vi upp oss utanför stadion för att göra entré. Måååååånga var vi!

Det var totalt omöjligt att hitta hitta sina anhöriga i publikhavet, men tillslut lyckades jag lokalisera båda mina familjer (min svenska hemma och min amerikanska inkluderande Medea och Greg). Här hade jag precis hittat den senare!

Såhär såg det ut från mitt perspektiv:

Skolpresidenten höll ett väldigt fint, inspirerande och engagerande tal som jag kommer bära med mig. I början någonstans av talet så uppmuntrade hon alla att ta fram våra iPhones och ta en selfie för att kunna titta på oss själva. Alla tittade lite undrande på varandra för en sekund innan hon sa "I'm dead serious, up with your phones and take a selfie!" and so we did. Ni kan kolla upp hashtagen #sbccgrad2014 för att se resten av bilderna.

Jag har tyvärr inga bilder här när jag gick upp på scen och tog emot mitt diplom på min kamera (antar att Medea och Greg hade fullt upp med att jubla och skrika mitt namn att de glömde ta kort, vilket jag tyvärr aldrig hörde eftersom jag var helt uppe i mitt egna haha). Mina föräldrar lär dock ha bilder! Därefter var det bara att marschera ut igen och möta upp våra familjer.

Greg och Medea har någon grej att göra om mitt namn till diverse olika versioner. Tror Greg kallade mig Isadork här, haha. Sad Belle!

That's it! Ett minne jag kommer bära med mig för livet. Även om min utbildning endast var en ettårig certifikatsutbildning så kändes det ändå väldigt stort att få sitta där och reflektera över vad jag faktiskt uppnått: inte bara en avklarad utbildning, men även personlig utveckling i så många avseenden. Det är verkligen synd att det hela är över nu. Det här är verkligen ett ställe jag skulle kunna tänka mig att tillbringa resten av livet på, men tyvärr måste man ibland kliva ur drömmen och ta tag i verkligheten igen. Jag kommer i vilket fall drömma tillbaka till min tid här, det är ett som är säkert.

SBCC Graduation 2014 - Video

Nu har jag äntligen klippt ihop filmen från graduation. Som jag nämnt förut så upptäckte vi en himla bra funktion på min kamera under vår resa till San Diego, då den filmar några sekunder innan varje kort. Medea och Greg fick assistera kameramän under dagen vilket de gjorde med bravur, dock glömde de ibland att undvika att snacka skit om mig medan kameran rullade, haha. Ni kommer märka vad jag menar när ni ser klippet, men de gör det med kärlek. Hoppas jag.

Jag kommer väl lägga upp bilder från dagen också och beskriva, men för att förtydliga videons innehåll: vi började dagen med en lyxfrukost för alla graduates på morgonen. Jag smugglade med Medea också (gratis frukost liksom). Kl 5 på kvällen sedan så drog allt igång, och som ni ser en bit in i ceremonin så fick alla studenter gå upp på scen, räcka fram ett kort där ens namn, major (utbildning) och universitets/framtidsplaner fanns uppskrivna för dem att läsa upp, sedan fick vi skaka hand med skolpresidenten, få våra diplomöverdrag och ta ett kort. Min del tror jag inte finns med på klippet här tyvärr, men min familj filmade också. Kanske lägger ut det senare. Sista delen i videon är från när vi var påväg till Sandbar för att fira med våra familjer.

Och för att förtydliga ytterligare: det var inte så att jag undvek Medea och Greg när de vinkade och skrek på mig; jag tappade bort dem i publikhavet hela tiden och det var omöjligt att försöka lokalisera dem samtidigt som 3923248232 andra familjer skrek och vinkade som stolta idioter. Dessutom hade jag fullt upp med att hitta mina lärare (de radade upp sig längs med sidorna och applåderade när vi marscherade ut från stadion).

kl

En sista dag tillsammans i Santa Barbara

Jag har lagt till den info jag vet om skjutningen längst ner av inlägget, vet att det är många som undrar. Jag är OK och mina nära med.

Det är med en lite skräckblandad förtjusning som jag skriver det här inlägget. Jag tror inte det hade kunnat bli bättre än det var. Imorse hade vi diplomlunch med IBS på El Paseo Restaurant med IBS. Eventet var sådär, men det var ändå kul med ett event där vi alla IBS studenter en sista gång fick samlas allihop. Även om man inte känt alla så är det ändå fascinerande när man tänker tillbaka på den resa som vi alla gått igenom tillsammans - från informationsmöten i Sverige, till att alla anlända som freshmen på SBCC och nu åka hem igen. Greg var vår +1 på lunchen också och Medea spelade och sjöng. Min tur att vara stolt mamma!

Nu på kvällen gjorde jag, Medea och Greg en dundermiddag till våra familjer. Vi tog in vårt picknickbord och glasbord från vår bakgård vilket kändes lite märkligt, men det funkade jättebra. Vi höll på i fem timmar och handlade och lagade mat och resultatet blev gurka med fetakräm, tomat och basilika till förrätt, kött av något slag (jag suger på kött) men en tre sorters gratäng och vitlökssmör till varmrätt, och en lemon curdglass med jordgubbspocky. Efter maten uppträdde vi med unicornlåten, Medea som sjungande och spelande och jag och Greg som spelade ut texten. Sen tittade vi tillsammans på våra videos vi har från San Diego osv. Jag har tyvärr inte en enda bild från middagen vilket är tråkigt, men det finns nog andra som har.

Det är så konstigt att tänka att det var min och Medeas absolut sista kväll tillsammans i lägenheten, men ett bättre avslut hade vi nog inte kunnat få. Imorgon åker Medea till San Franscisco med sina föräldrar men kommer tillbaka onsdag, men jag lämnar Santa Barbara för gott på tisdag. Kommer vara så konstigt att sova utan Medea bredvid sig, kommer nästan kännas läskigt. Medea la sig tidigare än mig idag, men jag gick in och la mig en stund bara för att få ha vårt sista night talk. Snörvel.

Nu är det verkligen slut, det känns så iallafall eller egentligen inte. Vi har så många minnen från den här lägenheten.

Angående skjutningen i Isla Vista (ligger i Santa Barbara) så vill jag meddela att jag och mina nära mår bra. Alla jag känner höll sig downtown den kvällen. De har inte släppt namnen på de som dött eller skadats ännu men ingen jag känner verkar ha drabbats. Jag tar tystnaden som ett gott tecken. En klasskamrat till mig såg tyvärr allting på plats och min rumskamrats vän var en av de som blev överkörda på cykel. Mannen som sköt var student på SBCC och någon sa att han även var med på graduation samtidigt som mig på fredagen, men jag vet inte om det stämmer. Det är verkligen tragiskt det som hänt och man blir så tagen när det händer så nära. Man tänker att det aldrig kan drabba en själv där man befinner sig men vad som helst kan hända tyvärr.

SBCC Graduation 2014

En milstolpe i livet nådd efter en annan. Varje avslutat kapitel påbörjar ett nytt. Idag var en sådan dag.