Det här sista inlägget skrev jag någon dag under mina sista dagar i LA, men jag har valt att inte publicera det förrän nu för att knyta ihop säcken.
Det är med darriga händer och tårfyllda ögon jag skriver det här sista inlägget från Kalifornien. Det är här allt tar slut; lägenheten är lämnat, väskorna hem är packade och vännerna är omkramade. Det här året har varit bra mycket bättre än fantastiskt och jag kan inte annat än skratta åt hur förstörd jag var och som undrade vad i helvete jag hade gett mig in på när jag satte mig på planet påväg till LAX i augusti förra året. Det är så svårt att veta vad man har att vänta sig när man tar steget att flytta till andra sidan jordklotet till en plats man aldrig tidigare besök, men nu i efterhand är jag så glad att jag vågade. Jag har utvecklats som person i många avseenden: jag känner mig mycket mer utåtriktad, öppen och med ett större självförtroende och jag vågar så mycket mer än jag gjorde innan jag åkte. Jag har dessutom fullföljt en utbildning med passionerade lärare på nationens främsta community college beläget på ett av de finaste campusen i en fantastiskt vacker stad. För att inte nämna de resor som jag hunnit med under årets gång: jag har besökt Los Angeles, Long Beach, San Fransisco, Solvang, San Diego, Las Vegas och IKEA (ja, det räknas).
Men det jobbigaste är nog ändå att lämna alla vänner. Jag kommer sakna att ständigt ha folk omkring mig: vänner som bodde bara ett par dörrar bort, vänner som stormade lägenheten närsom vilken tid på dygnet som helst, ständigt folk man träffade på campus, roommates som gjorde att lägenheten aldrig var tom eller man att aldrig behövde känna sig ensam, och en roommate att ligga och småprata med innan man sa godnatt varje kväll. Jag vill inte nämna några namn här i rädsla att glömma någon, men jag tror nog ni vet vilka ni är.
Så nu tar jag ett officiellt farväl av SBCC, Santa Barbara, USA och alla som gjort min vistelse här fantastisk! Det här har varit det bästa året i mitt liv och det svider så mycket att behöva lämna det bakom sig.
Det är också nu min berättelse genom bloggen tar slut. Det är dags för mig att påbörja ett nytt kapitel i mitt liv men inte genom den här bloggen. Jag vill därför även passa på att tacka alla er som följt mig och min resa härigenom. Ni har varit väldigt blyga, men jag kan se att ni varit en hel del som läst.
Vill ni få tag på mig om ni har frågor etc., använd min e-post som ni finner i min Blogger-profil genom att klicka på mitt namn uppe till höger (skriver inte ut den här för att jag är rädd för spam).
Det är många i Sverige som påpekat att jag levt i en fantasivärld under årets gång med palmer och stränder bara ett stenkast från skolan och vår lägenhet. Vilken tur att det var på riktigt - jag var nämligen här hela tiden.
